Minna hann nästan packa upp alla sina kläder innan det var dags att gå och lägga sig. Elisabeth hade hjälpt henne med att packa upp hennes saker, Minna gillade henne redan, hon var så snäll och hon förstod. De hade haft trevligt, Elisabeth hade visat henne runt i hela byn och hon hade fått träffa ett par tjejer i hennes ålder. De åt middag och sen gick de och la sig. Det var inte först när Minna hade lagt sig i sängen som de mörka tankarna kom för att lägga sig som ett tjockt lager runt henne. Hon tänkte på hur hennes liv skulle vara nu. Vem skulle hon nu messa med och vem skulle nu sakna henne hemma i huset? Vem skulle hon nu gå och shoppa med? Vem skulle nu välja ut så fula kläder åt henne så att hon var tvungen att skratta? Vem skulle nu ta hand om henne? Hon började gråta. I flera timmar så lät hon tårarna droppa på kudden. Efter alla de där timmarna kom Elisabeth in och tog hennes hand, Minna ställde sig upp och tittade på Elisabeth. Hennes ögon var rödsvullna efter alla tårar. Elisabeth tog med Minna till hallen där de båda tog på sig stövlar och gick ut. Ute var det svalt och det ända som lyste upp var de små lyktorna som fanns brevid den lilla grusvägen. Elisabeth gick mot stallet och Minna följde efter. Elisabeth gick in i stallet och gjorde en gest mot Minna som betydde att hon skulle stanna utanför. Efter ett par minuter kom Elisabeth ut med en nordsvensk i en repgrimma med ett grimskaft runt halsen. 

- Hoppa upp

Sa Elisabeth och log. Minna tog sats men misslyckades, då kände hon hur Elisabeth tog tag i hennes ben och hjälpte henne att svinga upp sig. 

- Det här är Simon, han används som ridskolehäst och är så mysig som man kan bli, ibland är han busig men om han känner att du är ledsen, då är han en drömhäst.

Minna log mot  Elisabeth och hon log tillbaka. 

- Rid ut en sväng du, Simon kommer få dig på bättre humör

Sa hon och log. Minna kände en stor besvikelse inom sig. Varför skulle inte Elisabeth följa med? Skulle hon vara tvungen att rida ute i kylan själv? I den mörka skogen där hon aldrig någonsin varit i förut? Hon bet ihop och fick fram ett

- Mm..

och manade på Simon. Hon tittade bak mot Elisabeth men hon var.. Borta? Men hon var ju där alledeles nyss? Minna blev genast orolig och vände tillbaka. Tänk om hon blev kidnappad? Eller var Minna bara paranoid? Hon kollade länge ute i mörkret men Elisabeth kom inte tillbaka. Var allt en dröm? Minna såg hur mörka varelser började träda fram i mörkret. De omringade henne och Simon, Simon stegrade plötsligt och Minna föll av. Allting blev svart. 

 

- Minna? Minna? Hallå? Är du vaken?

Minna vaknade, kallsvettig. Hon såg Elizabeths gamla ansikte böjt över henne. Hon kände den kalla marken under sig, hon hade en sån fruktansvärd huvudvärk och så hade hon ont i ryggen, vad hände egentligen? Allting var mörkt, och Minna började få tillbaka minnet.

- Det var mörka skepnader.. de omringade mig.. Simon är borta..

- Kan du sätta dig upp?

Minna satte sig upp och då kändes det som att huvudet exploderade. Ett starkt vitt ljus kom och bländade henne, sen blev allt svart igen.