Minna Silverhill

Kapitel 5 av min fanficiton!

---

Nästa dag så gick Minna upp tidigt, hon hade sovit oroligt. Hon hade drömt drömmar om Beppo, om att Beppo hade trott att Minna var mannen som red in honom och att han var livrädd för henne och hon drömde även att Daphne kom tillbaka till liv och blev arg på Minna för att hon hade Beppo nu.

 

I början var hon tveksam på den gråa valacken men nu älskar hon honom. Kanske för att hon vet hans historia och förstår att han behöver lite tid? 

 

Minna klädde på sig och åt en snabb frukost. Innan hon gick till stallet såg hon att klockan bara var fem på morgonen. Först övervägde hon att gå till sängen och vara på mobilen tills Justine vaknade men hon insåg att det skulle ta flera timmar. Så hon drog sig ut till stallet där hästarna var i full fart med att banka på boxdörrarna. 

- Är du redan uppe?

Minna hoppade till, det var Jenna som kom med en stor vagn full med hö. 

- Ja, jag kunde inte somna om

- Då får du hjälpa mig med stallsysslorna!

Sa Jenna och flinade. Minna var med på det, det var mysigt i stallet nu när ingen annan var där. De fodrade hästarna och mockade. Minna borstade lite på Beppo också, hon gjorde allt för att han skulle känna sig trygg med henne. 

 

Någon timme senare kom Justine ut till stallet.

- Gud där var du ju! Jag har letat överallt!

Minna log bara och fortsatte att klappa Beppo. 

- Ska vi ta en ridtur?

- Visst, jag hämtar Smashys sadel!

Justine verkade glad idag och var Justine glad så var Minna glad. 

- Vi kanske kan rida till Fort Pinta och bada med hästarna, de har ett jättebra hästbad där!

- Ja! Det verkar bli stekhett idag.

 

Flickorna gick och hämtade badkläder och gjorde några smörgåsar som de la ner i en ryggsäck. Vips så satt de på hästryggen redo att gå. Solen stekte på även fast klockan bara var nio på morgonen. 

- Hur lång tid tar det att rida till Fort Pinta?

- Ungefär 10 minuter, 20 ifall man inte galopperar så mycket.

Justine verkade veta precis allt om Jorvik. Minna märkte att man lärde sig mer om det när man faktiskt var där och inte läste en bok om det. 

 

Tillslut kom de fram och Minna bytte om till badkläder och tog av Beppos sadel. 

- Beppo älskar att bada! Han kan bara vara lite osäker ibland.

Det var tur det, Minna var precis likadan, hon älskade att bada men var riktigt långsam på att gå i. 

 

Efter fem minuter var de i vattnet och simmade runt. Badplatsen var riktigt fin, det fanns solstolar och ett litet café där de hade vatten och hö till hästarna. 

 

De stannade på stranden ett tag och sen red de barbacka hem, Beppo var hur snäll som helst förutom att han kastade sig åt sidan en gång och Minna åkte nästan av. 

 

När de kom hem så kom Jenna springandes mot de. 

- Minna, en olycka har skett! May tar Beppo, du måste följa med mig!

Minna hann inte reagera, hon hoppade av Beppo och May kom och tog honom så att Minna kunde skynda sig efter Jenna. 

 

De gick in i hennes kontor och satte sig ner.

- Minna..

Jenna tvekade lite

- Det är såhär att din mamma har varit med om en bilolycka och ligger på sjukhus

Minnas hjärta stannade. Hennes mamma? Hennes älskade mamma som alltid funnits där för henne? Minna var helt borta. Hon kände något blött rinna ner för hennes kind, det spelade ingen roll om det var tårar eller om det var något annat.

- Mår.. mår hon bra?

Hucklade hon fram.

- Inte riktigt, hon är riktigt svårt skadad och kämpar sig igenom det

Minna vågade inte fråga något mer, hon såg att det var jobbigt för Jenna. 

- Jag vill träffa henne, jag vill hem..

Var det enda hon sa. 

- Det går en båt om 2 timmar, du kan ta den.

Sa Jenna. Minna nickade och gick för att packa sina kläder. Rummet var tomt, men Minna brydde sig inte om vart Justine var just nu. Allt hon ville var hem. 

 

Hon hade packat klart, tiden segade sig fram men tillslut kom båten. Båtresan kändes så extremt mycket längre än förut. När hon var framme tog hon en buss direkt till sjukhuset. Egentligen visste hon inte vad hon skulle säga i receptionen men det fick lösa sig, bara hon fick träffa hennes mamma. 

 

Hon hade varit på sjukhuset många gånger förut, de flesta gångerna från skador hon fått när hon ridit. Väl i receptionen så kunde man nog inte uppfatta vad Minna sa, hon var så extremt ledsen.

- Jag är Minna... Mi..Minna Silve..Silver..hill och.. är .. dotter till.. Annika Silverhill.. jag vill träffa min mamma..

lyckades hon med stor svårighet få fram. Kvinnan i kassan tittade på henne i några sekunder och tittade sedan ner i några papper.

- Vet Annika om att du kommer på besök?

Sa hon med mjuk röst.

- Ja..eller.. jag.. vet inte..

- Jag.. jag kan kolla..

Minna tog upp sin telefon och såg ett mess från Jenna.

" Jag har kontaktat sjukhuset om att du kommer" 

stod det. Minna kände en stor lättnad.

- Ja.. ja mamma vet om att jag kommer

Minna kände sig lite stadigare på rösten. 

- Okej! Dåså Minna, då kan du följa med mig här!

Minna gick efter kvinnan som ledde in henne i ett rum. Där låg mamma i en sjukhussäng och såg ut i tomma intet. Först så såg det ut som att hon var död men så tittade hon mot Minna och log pyttelite. Minna sprang fram och kramade henne.

- Du hade inte behövt komma hit..

- Jo det hade jag..

Minna storgrät. Bara hennes mamma blev bra..