Det skulle bara bli en sommar.. Kap 4.
Ännu ett kapitel av min fanficiton!
- Han som red in Beppo var tydligen inte ens någon som red på Moorlandstallet eller jobbade där. Han hade bara kommit och sagt att han var anställd vilket han sa till någon av de nya tjejerna som jobbade där. På något sätt fick han uppdraget att utbilda Beppo och han hade kunskap, men han red hästarna på helt fel häst. Han slog de så fort det blev ett missförstånd, tryckte in sporrarna i magen när hästen inte gjorde exakt som den skulle. Det var onaturligt att behandla en unghäst så.
Beppo hade ju inte upplevt något annat så han började försvara sig själv så fort någon människa var i närheten. Han började bita i luften så fort någon gick förbi. Till slut flyttades han till en box allra längst ner i stallet och den enda som fick hantera honom var mannen som utbildade honom vilket inte gjorde saken bättre.
Ingen förstod Beppo, ingen förstod varför han plötsligt hade börjat bita och sparkas, varför var han sådär? Det var ett par småtjejer som hade sett när mannen red honom och hade berättat för mig vad han gjorde och jag sa bara att det var Beppo som inte skötte sig.
- Jag skäms så mycket över att jag inte gick och kollade på hur det såg ut direkt, jag hade kunnat rädda Beppo mycket tidigare..
Berättade Jenna.
Hon fortsatte.
- Mannen fortsatte plåga Beppo, jag förstod faktiskt inte riktigt varför mannen aldrig fick något riktigt band med Beppo, jag började bli misstänksam. Men den sommaren var extremt stressig och jag glömde bort att kolla när mannen red Beppo.
- Varför säger du inte hans namn?
Frågade Minna plötsligt.
- Han berättade aldrig vad han hette för oss..
Minna och Justine tittade på varandra och Justine hade tårar i ögonen.
- Iallafall, sommaren gick och många började åka hem till sig, när jag äntligen fick lite tid över så gick jag och kollade när mannen red Beppo. Först då förstod jag varför. Varför det inte blev något band mellan de, varför Beppo hade blivit rädd för människor. Alla pusselbitar lades ihop. Jag valde att inte säga till honom utan att prata med Thomas. Han påstod att mannen inte alls jobbade här, först trodde jag honom inte men sen insåg jag att mannen hade lurat Moorlandstallet på pengar.
Justine snyftade till, Minna kände också att tårarna trängde på.
- Han blev bortkörd från stallet direkt och Thomas fixade med polisen. Mitt jobb var att hitta någon som kunde utbilda Beppo helt från början och på rätt sätt. Efter mycket letande hittade jag Daphne. Hon var perfekt för Beppo, inte för stor, inte för liten och hon förstod honom. Daphne stannade på Jorvik hela året och Beppo blev bättre och bättre. Men en dag i Mars när vädret var fantastiskt, man kände verkligen att våren var påväg så skulle Daphne och Beppo rida ut. Beppo var en helt annan häst, han var lugn med Daphne, de hade ett band som ingen annan hade med honom. Daphne skrittade med långa tyglar ut i skogen och skulle börja galoppera när en fågel flög ut ur en buske och Beppo skenade iväg. Daphne höll sig kvar i några sekunder innan hon ramlade av och flög ner bland några stenar farligt nära ett stup. Hon rullade och var bara några centimeter från att ramla ner från stupet. Precis då så kom Loretta ridandes och såg Daphne. Loretta hjälpte Daphne att vakna och tog med henne ner till stallet. Hon vägrade att berätta något först Beppo hade kommit hem så Daphne kördes till ett sjukhus och Loretta och jag påbörjade jakten efter Beppo.
Jenna tog en djup suck. Även hon hade lite blanka ögon nu. Hon pausade i några sekunder till och tog sedan ett djupt andetag och fortsatte.
- Vi letade i timmar och tillslut hittade vi honom beta fridfullt i en liten dunge utan en enda skråma. Så fort han såg oss lyfte han huvudet och strök öronen bakåt. Efter mycket om och men fick vi med honom till stallet och kunde få av all utrustning. Nästa dag så hälsade vi på Daphne och hon mådde fint. Redan en månad efter så kunde hon rida igen och allt var som vanligt. Det gick ännu bättre med Beppo och han hade äntligen börjat lita på människor. Daphne skulle till och med ställa upp i en lätt hoppklass med honom. Allt gick bra på tävlingsplatsen men tävlingsbanan klarade han inte av, han blev stressad och Daphne blev nervös och det blev ett stort missförstånd redan på första hindret. Beppo hoppade helt fel och Daphne var inte beredd. I landningen snubblade Beppo och hamnade på rygg med Daphne under sig. Beppo klarade sig men blev lite halt. Daphne däremot..
Ännu en gång tog Jenna en djup suck. En tår föll ner från hennes öga.
- hon behövde inte lida med smärtorna länge..
Minna förstod direkt. Beppo hade haft extremt mycket mer tur än vad Daphne hade. Just när Minna hade tänkt säga något fortsatte Jenna
- Thomas ville sälja Beppo men jag stoppade honom.. Jag visste att det inte var Beppos fel. Så jag började lägga min tid på honom eftersom att ingen annan ville göra det. Fast jag klarade inte av det länge. Varje gång jag såg Beppo så kände jag skuld. Det var jag som lät Daphne rida Beppo.. Jag kan säga er att jag känner skuld ännu idag men har lärt mig att det inte var mitt fel.
Hon torkade bort sina tårar och samma gjorde Justine och Minna. Det hade redan blivit mörkt ute och de började dra sig mot de små stugorna de bodde i.
Det här blev en väldigt lång del men jag kom in i ett sånt flow och ville bara skriva så jag gjorde det x)

Trackback
Denna hade varit perfekt som en videoserie <3